Jessica

jag hatar mitt liv, men inte mina kompisar, de älskar jag, utan dem skulle jag inte kunna leva.

jag känner mig värdelös, helt oönskad, å oälskad, känns inte som att någonting kommer kännas bra igen. Som att jag någonsin kommer kunna le igen, det gör för ont. Det värker i mitt hjärta, allt är tomt, blankt(tomrum) och svart.

Jag glädjs så himla mycket för att jag har mina vänner, de får mig alltid att skratta hur dåligt jag än mår.

Hur kan någon som gör en så himla glad, och som får en att må så himla bra i alla situationer, göra en så illa, och få en att må så himla dåligt, att nästan börja hata sig själv, få en att tro att man inget är värd, att man är sämre än alla, att det bara var en lek?

I'm like a broken record, I won't heel by myself...


Det va en flicka aldrig någon såg gråta
Detta kunde hon inte tillåta
Men så hände det något som ingen vet
och plötsligt så grät flickan öppet
Tur som det var hon möttes
av sina vänner som henne förstod
och de henne åter fick att le
som alla är henne vana att se
Men innerst inne är flickan inte hel
hon känner att hon saknar en del
och hon undrar varför allt blev så fel?
Denna flicka saknar just nu mod
hon själv situationen inte riktigt förstod


Ibland behöver man skriva av sig lite....

Jag vill avsluta detta inlägg med att säga att du alltid kommer att betyda oerhört mycket för mig. Hoppas att du vet det!