så var man här igen

Mina kompisar har nog tröttnat, jag har iaf tröttnat, men jag kan inte göra nått åt det. Jag är grotesk!


kommer jag någonsin att kunna släppa det?

allt känns bara så bläää hela tiden!

Måste be om förlåtelse till mina kopisar för detta...jag vet att jag är jobbig å patettisk å störd, och att detta har pågått länge nog, men jag kan inte hjälpa det...allt är bara så FEL!

Ni anar inte hur mycket jag INTE vill må så här, fan tacka vet jag när man var liten, å inget rörde en, folk kunde säga å göra i princip vad som helst men det gjorde inget för man var starkare då, och man brydde sig mindre, tog inte åt sig lika mycket...inte alls

Men nu..OJ OJ oj säger jag bara, minsta lilla grej å jag kan ta åt mig MASSOR ! kan vara vad som helst och vem som helst som gör det, spelar ingen roll, jag kan till och med veta att de inget menar
men det spelar ingen roll...

min mur har krackelerat, och nästan fallit...

Sometimes I can't help that I feel a bit neglected....

aja ska väl gå å gö nått vettigt

Hejdå eller nått....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback