Jessica

Egentligen spelar det ingen roll hur stora eller hur små problem man har, oftast kan man tänka, men oj den å den har det så himla mycket svårare, jobbigare och tuffare än mig, vad är jag då för en person om jag reagerar som jag gör, när det finns de som har det så himla mycket jobbigare men som ändå verkar klara sig utan att bryta ihop. Jag menar, ingen ska behöva känna sig dum för att deras problem känns mindre och mer ovesäntligare än andras, jag mera, ett problem som känns hur jobbigt som helst för mig kan ses som en pettitess för någon annan, men har då inte jag rätt till att tycka att det är ett problem?

Då vi alla kommer från olika håll och kanter, med olika bakgrunder och olika värderingar har vi olika erfarenheter och vi reagerar olika gentemot olika saker. Eftersom vi varit med om olika saker som har format oss som människor, har vi alla olika mycket bagage, vissa har mer andra mindre och detta gör att vi har alla haft vår beskärda del av problem, men av olika storlekar och typer. Men bara för att någon inte tycker att ditt problem kanske är något värt att lägga tid på, så är det det för dig, och DÅ är det alltså värt tiden det tar hur "litet" problemet än må va. De som har varit med om mer i sitt liv, har andra referenser, de kan borsta bort vissa problem som för dig och mig som om de inte vore av någon vikt alls, men så är inte fallet, någonsin. Om jag mår dåligt av någonting så får detta något göra mig ledsen, utan att jag ska behöva känna skuld för hur jag reagerar för att någon nämner att det inte är värt att lägga tid på. Men det är det!

Om jag anser att mina "problem" är problem, ja då ÄR de problem, hur små och oväsentliga du må tycka dem är.