Jessica

jag älskar dig <3

Jag måste börja träna igen, måste komma i lite bättre form, har nog aldrig varit så här otränad förr...känns konstigt :S Inte för att jag tycker att jag är överdrivet tjock eller nått..men ja jag hade gärna velat vara i lite bättre form igen, men samtidigt trivs jag rätt bra. Jag vill inte bli en tjockis...det skrämmer mig. Jag vill vara lika vältränad som jag va förrut, saknar min platta mage, och mina muskler...skönt att det är vinter snart så man får gå i massa tjoka kläder så man inte syns :) ska nog seriöst försöka börja träna nu i höst/vinter är bara lite svårt med min näsa...inte så lätt att träna om man jämt är täppt i näsan. Kan jag få min remiss smaaart?!?! Men gymma det borde jag kunna, det är rätt skönt oxå, måste bara ha någon som kan visa hur alla makapärer som finns där fungerar, för jag fattar aldrig :P haha men man kan inte vara bra på allt heller så..:P hehe

jobbade idag, och efter att ha slitit i frukosten i några timmar så kom Carro (jobbar på städ) ner till mig och bad mig hjälpa henne få ut en fågel som hade flugit in i herrarnas bastu (stackare) den va massa livrädd och helt försörd, satt aldrig still så jag kunde få med mig den i handuken som jag hade. Så jag gick för att hämta en fönster-öppnar-mojäng för att öppna de fönsteren som inte har nå handtag, och medans jag väntar på att carro (som vet vart allt finns) letade efter den, flög den ut ur herrarnas bastu och rakt in i det stängda fönsteret, sen låg den lilla pippin (en talgoxe) och kved på golvet med en liten blodfläck brevid sig...(läskigt) varför kunde den inte ha träffat fönsteret bredvid som faktsikt var öppet?! :O Så jag la en handduk över honom och bar ner honom, trodde han skulle dö när han låg där på golvet...uuuhu men när jag virat in honom i en handduk och plockat upp honom så kände jag hur han andades och hur snabbt hans lilla hjärta slog, stackars söta pippi, ville ta med den hem. Gick iaf ut med den och öppnade handduken sen låg han där rätt länge och bara blinkade å darrade, trodde han skulle da vilken sekund som helst juh..:/ men sen efter en stund satte han sig upp och satt där och burrade i sina fjädrar lite tittade sig omkring och nästa gång jag såg handduken var den tom. Så jag ANTAR att han flög iväg och att han nu mår bra :) Så dagens goda gärning va att rädda livet på en vettskrämd liten fågel stackare som nästan slog ihjäl sig :/ Men han klarade sig :)

rubriken säger allt <3

*Ge mig skivan*

Det verkar som att allt kanske kan ordna sig till det bästa ändå. (: Känns som det nu iaf, och det känns så bra och så skönt att kunna säga det (: hihi

Igår bestämade sig jag å Angelika i min klass för att vi inte ska läsa C# kursen längre, utan vi ska försöka byta ut den mot en annan kurs istället, förhoppningsvis ska vi kunna byta den mot en juridikkurs *hoppas* (:

När vi hade vart å snackat med Annette (som håller i sånt där på skolan) kändes det verkligen som en sten föll från mitt bröst, jag kunde koppla av på ett sätt jag inte har kunnat koppla av på på hela den här terminen, jag har seriöst haft ångest utav bara f*n pga den där kursen! Tack och lov verkar det som att det kommer ordna sig! weei ^^,

Idag har det blivit slappa heela dagen :) hehe vaknade 12 skööönt med sovmorgon för en gångs skull :D hihi Å nu sitter jag här å tar n kortis paus i mitt Prison Break tittande ;D hehe som jag nu ska återgå till att se :P

Puss hejs! ^^,

det är nog jag i ett nötskal det...haha jag glömmer saker å är allmänt disträ nu för tiden...inge bra det! Men jag ska göra slag i saken, jag ska ransaka mina tankar och känna efter vad det är jag vill med mitt liv! Vad vill jag jobba med, vad ska jag göra sen? Hur kommer min framtid att se ut? Vart kommer den utspela sig? Vad kommer hända?

Ja den ända som kan svara på detta är jag själv, i samarbete med tiden, måste ta lite tid till att fundera nu, och känna efter. Det är inte lätt alla gånger jag vet det, men ja jag måste verkligt ta itu med bamse knuten som finns inuti min skalle nu. Ta det steg för steg, nästa upp det ena trasslet efter det andra, andas lite emellan och gå på nästa knut och nästa fram svaren som jag vet måste finnas där inne. För visst måste det finnas svar? Det måste det, annars kan jag nog faktisk gå under på riktigt...jag måste veta säkert...tänker inte chansa, har gjort det så många gånger förr...måste ta ett steg i taget lära känna mig och mina tankar. Sluta låta dem komma över mig som en svallvåg, utan ta dem en och en lungt och metodiskt. Det borde lösa det mesta.

Måste ändå vara ärlig, under omständigheterna så mår jag fortf bra, och det är det många som jag står i tjänst till för det. Skulle inte kunna må som jag gör utan er! <3